Vinterland

Vi lever i ett land täckt av snö. Det ända jag såg på min promenad var snö, familjer eller ensamma människor som stod och skottade sin uppfart så att bilen ens har en chans att parkera och andra människor som desperat försökte hålla sig i form genom att promenera i kylan. Min kinder är alldeles rosenröda, och jag känner inte mina fötter, tur att jag snart åker iväg. Jag kom på mig själv med att i huvudet försöka hitta på olika dikter om mitt liv. Vad svenskan har påverkat mig! 


Min mobil är knäpp, det har jag nu insett. Den är svart och fin, men fungerar som en gardin. När det är ljust täcker den för, när det är mörkt släpper den in. Bilder raderas, eller repareras. Precis emot det man vill, vad ska jag ta mig till? Slänga den i väggen, har jag gjort. Men det funka inte riktigt som smort. Låta den vila, klart jag har, inte rört den på flera dar. Men nu vet jag inte vad jag gör. Jag är alldeles mör. trött på allt speciellt på mobilen min, köp den, så blir den din.

Haha, den här kom jag på nu, hehe!
Puss!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback